Första dagen på jobbet efter nästan tre veckors ledighet, suck!
Jag ska förvisso bara jobba två veckor innan jag ska vara ledig igen, men eftersom jag är nästan ensam på jobbet nu känns två veckor rätt drygt. Och som om det inte vore nog så skriver alla tidningar om det fantastiska vädret som ska komma till helgen, jag undrar hur många som kommer att "vabba" på torsdag och fredag.
Hur som helst, dagen var kanon (!?), ägnade en timme åt att gå igenom alla mail som droppat in, tre kvart att surra med en kollega om Miami, fikade en halvtimme och använde sista tiden innan lunch till några arbetsrelaterade uppgifter.
Lunch på innergården i solen och sedan några effektiva minuter innan det var dags att gå hem.
Ska det fortsätta i det här tempot kommer jag nog att överleva.
Fick en hälsning från Miami nu ikväll om "näst sista dagen på beachen" och kände ett stygn av avundsjuka.
Min kväll tillbringades med lilla M i knät som efter middagen helnöjd med sina nya crocs sprang runt som en uppskruvad Duracell kanin innan hon fick tvärstopp och flög med pannan före in i dörrkarmen. AJ!
En halv golfboll framträdde efter ca 60 sekunderovanför ögat och en svag blåning skymtades under ögat och paniken steg i mig.
Efter trettio (!) minuter i telefonkö frågade sköterskan på sjukvårdsupplysningen om hon fallit med sin egen tyngd in i kanten eller om det kunde vara så att någon kanske knuffat henne ?
Jag kan inte förklara hur många tankar som flög genom huvudet, trodde hon kanske att jag avsiktligt hade gjort henne illa?
Hur som helst, efter en stund hade fröken M lugnat ner sig och provade om man kunde balansera på soffkanten, jag tror ungen är spritt språngande galen!!!
Kontentan av allt surr blev i alla fall för mig, att jag aldrig kommer att lämna henne någon fler gång om vi åker på semester. Om hon ska göra sig illa vill jag i alla fall få vara där och trösta henne!
Så nu googlar jag fritt på semesterorter lämpliga för barn!
Förslag?
Translate: 
måndag 30 juni 2008
fredag 27 juni 2008
"Home sweet home" eller...
I går 16.00 stod vi åter framför dörren till vårt hus i Umeå.
Barnen huttrade och sa "är det inte sommar nu?"
Jo enligt almanackan, svarade vi och log så gott vi kunde när den 15 gradiga vinden sakta kylde våra tidigare så solvarma kroppar.
När barnvakterna lämnat huset och vi fått alla tre barn i säng, efter en delikat middag bestående av stuvade makaroner och korv, och jag för andra gången besökte tvättstugan för att ladda den med en ny omgång solkrämsstinkande kläder, satte vi oss i soffan för att bara pusta ut.
Det var då jag insåg: Nu är vi hemma igen!
Frysen är tom, 7:års kalas på söndag, tvättstugan knökfull och jag börjar jobba på måndag!!!
AAAHHHH.....
Hur skönt det än var att sova i min egen säng i natt, att brygga mitt eget kaffe och dricka det vid mitt köksbord i morse, kan jag inte påstå att jag inte saknade värmen från miami, doften från poolen eller morgonpromenaderna med SnyggA.
Nu sitter jag med ena ögat på tv:n som visar Scream (för femtioelftegången), med en vikt tvätthög som når upp till taket, och en matlista för nästa vecka (innehållande både lunch och middag, barnen har sommarlov) och undrar vart all semester tog vägen.
Vi (läs C och jag) planerar redan för en Singstarkväll med Disneytema så fort fam Ho kommer hem. Så jag lovar att ni kommer att höra mer från mig!
Det är inte bara ett hot, det är ett löfte!
Barnen huttrade och sa "är det inte sommar nu?"
Jo enligt almanackan, svarade vi och log så gott vi kunde när den 15 gradiga vinden sakta kylde våra tidigare så solvarma kroppar.
När barnvakterna lämnat huset och vi fått alla tre barn i säng, efter en delikat middag bestående av stuvade makaroner och korv, och jag för andra gången besökte tvättstugan för att ladda den med en ny omgång solkrämsstinkande kläder, satte vi oss i soffan för att bara pusta ut.
Det var då jag insåg: Nu är vi hemma igen!
Frysen är tom, 7:års kalas på söndag, tvättstugan knökfull och jag börjar jobba på måndag!!!
AAAHHHH.....
Hur skönt det än var att sova i min egen säng i natt, att brygga mitt eget kaffe och dricka det vid mitt köksbord i morse, kan jag inte påstå att jag inte saknade värmen från miami, doften från poolen eller morgonpromenaderna med SnyggA.
Nu sitter jag med ena ögat på tv:n som visar Scream (för femtioelftegången), med en vikt tvätthög som når upp till taket, och en matlista för nästa vecka (innehållande både lunch och middag, barnen har sommarlov) och undrar vart all semester tog vägen.
Vi (läs C och jag) planerar redan för en Singstarkväll med Disneytema så fort fam Ho kommer hem. Så jag lovar att ni kommer att höra mer från mig!
Det är inte bara ett hot, det är ett löfte!
torsdag 26 juni 2008
En Howard Johnson-upplevelse
Jag lovade sällskapet tidigare att göra ett inlägg om boendet i Orlando, så här kommer en kort kommentar om detta.
Hur turerna gick dagarna innan angående hotellbokningar och annat kommer jag inte att gå in på. När vi åkte iväg på tisdagmorgon hade vi i alla fall en bokning på Howard Johnson-resort Maingate till ett helt fantastiskt pris, så vi var alla supernöjda. När vi tillslut hittat rätt hotell och skulle checka in började trasslet. Tydligen tillåter de inte i det här landet att 8 personer delar rum! Konstigt! Det slutar med att M har bråkat till sig två rum med dörr emellan till samma priset som ett. Ok tänkte vi, det skulle nog bli bra. Barnen var trötta och behövde definintivt ett bad efter en förmiddag vid stranden i Fort Lauderdale och därefter en lång bilresa.
Vi lastar in oss i rummen och L slänger barnen i badet. Vid den här tidpunkten öppnats dörren till vårt sovrum och en ofantligt lukt av mögel slår emot oss. Jaja, vi ska ju bara sova och det är ju billigt, säger muntra M. Jag däremot är tyst. Eftersom tre av våra lampor är trasiga (!) springer M till receptionen för att få nya glödlampor. Under tiden spanar jag runt i mörkret. Där på heltäckningsmattan ligger en kakerlacka med benen i luften. Jag är övertygad om att han dött av möglet, men andra i sällskapet kan vara av annan åsikt. När M kommer tillbaka säger jag att jag vill byta rum och han går återigen iväg för att prata med dem i receptionen. Nu börjar han surna till på mitt gnällande. När M kommer tillbaka muttrandes med två nya rumsnycklar som tillhör två rum i helt motsatt del av detta jättekomplex står barnen nybadade med pyjamaserna på redo för den utlovade överraskningen, nämligen godis. Surprise! Ni får hoppa in i bilen igen för att arga A inte vill stanna. -Varför?, frågar H . Därför att det är äckligt, svarar jag och så hoppar alla 8 in i bilen.
Det skulle kunna tilläggas att detta var dagen för M´s födelsedag och jag medger att jag i detta fall kan ha överreagerat en aaaaning. Det var ju ändå billigt!
Hur turerna gick dagarna innan angående hotellbokningar och annat kommer jag inte att gå in på. När vi åkte iväg på tisdagmorgon hade vi i alla fall en bokning på Howard Johnson-resort Maingate till ett helt fantastiskt pris, så vi var alla supernöjda. När vi tillslut hittat rätt hotell och skulle checka in började trasslet. Tydligen tillåter de inte i det här landet att 8 personer delar rum! Konstigt! Det slutar med att M har bråkat till sig två rum med dörr emellan till samma priset som ett. Ok tänkte vi, det skulle nog bli bra. Barnen var trötta och behövde definintivt ett bad efter en förmiddag vid stranden i Fort Lauderdale och därefter en lång bilresa.
Vi lastar in oss i rummen och L slänger barnen i badet. Vid den här tidpunkten öppnats dörren till vårt sovrum och en ofantligt lukt av mögel slår emot oss. Jaja, vi ska ju bara sova och det är ju billigt, säger muntra M. Jag däremot är tyst. Eftersom tre av våra lampor är trasiga (!) springer M till receptionen för att få nya glödlampor. Under tiden spanar jag runt i mörkret. Där på heltäckningsmattan ligger en kakerlacka med benen i luften. Jag är övertygad om att han dött av möglet, men andra i sällskapet kan vara av annan åsikt. När M kommer tillbaka säger jag att jag vill byta rum och han går återigen iväg för att prata med dem i receptionen. Nu börjar han surna till på mitt gnällande. När M kommer tillbaka muttrandes med två nya rumsnycklar som tillhör två rum i helt motsatt del av detta jättekomplex står barnen nybadade med pyjamaserna på redo för den utlovade överraskningen, nämligen godis. Surprise! Ni får hoppa in i bilen igen för att arga A inte vill stanna. -Varför?, frågar H . Därför att det är äckligt, svarar jag och så hoppar alla 8 in i bilen.
Det skulle kunna tilläggas att detta var dagen för M´s födelsedag och jag medger att jag i detta fall kan ha överreagerat en aaaaning. Det var ju ändå billigt!
Våra äventyrslysta män
I morse när jag vaknade kändes det att något var annorlunda. Jag hörde ingen pigg Hugo på som tålmodigt väntade på att någon av de andra barnen skulle vakna. Solen lyste inte in genom fönstret som den brukar. Väckarklockan ringde inte eftersom inga planer finns att dra iväg till stranden, en resa tvärs genom delstaten (åt något håll) eller något annat heller för den delen...
Igår skjutsade vi iväg familjen He till flygplatsen och livet kommer aldrig att vara detsamma. =) Däremot kommer vår sista vecka här i Miami bestå av slappande runt poolen, turer till Sawgrass för att shoppa det sista och någon sista dag vid coola South beach.
Resan till flygplatsen förtjänar en kommentar. Been there, done that (twice), Not doing it again, I tell you! Bilen är packad, med väskor och barn och i framsätet sitter M och Ch redo för ett sista äventyr på motorvägarna. I god tid drar vi ner mot stan och biluthyrningen. SnyggA och Läckra L sitter längre bak och försöker hjälpa barnen att reda ut lite frågetecken kring matserveringen på Böleängskolan resp. Västteg. Eftersom vi inte vill lämna tillbaka hyrbilen med onödig bensin i finns det väldigt lite kvar i tanken inför vår sista resa. (Just detta gjorde vi när när vi skulle hämta upp familjen He och lovade varandra att inte testa fru Fortuna igen). När Anita (vår kära gps) vid ett tillfälle säger att vi ska svänga höger händer något. Modige M tycker att det "verkar" bättre att svänga vänster och Charmige C protesterar inte, så vi svänger. Till herrarnas förvåning hamnar vi fel (!) och tvingas ta en omväg som vår bensintank inte borde acceptera. Till slut hamnar vi på rätt väg och har bara några km kvar till biluthyrningen. Då säger Anita att vi ska svänga vänster men där finns till allas vår förvåning en refug mellan körbanorna. Vi tvingas återigen köra runt och göra några olagliga u-svängar och trottoarkörnngar innan vi hamnar rätt... Jaja, vi kommer fram utan att behöva putta bilen frammåt, men jag personligen kommer vara den som fyller upp den sista tanken om en vecka för att bepara oss onödiga magsår. I tell you!
Igår skjutsade vi iväg familjen He till flygplatsen och livet kommer aldrig att vara detsamma. =) Däremot kommer vår sista vecka här i Miami bestå av slappande runt poolen, turer till Sawgrass för att shoppa det sista och någon sista dag vid coola South beach.
Resan till flygplatsen förtjänar en kommentar. Been there, done that (twice), Not doing it again, I tell you! Bilen är packad, med väskor och barn och i framsätet sitter M och Ch redo för ett sista äventyr på motorvägarna. I god tid drar vi ner mot stan och biluthyrningen. SnyggA och Läckra L sitter längre bak och försöker hjälpa barnen att reda ut lite frågetecken kring matserveringen på Böleängskolan resp. Västteg. Eftersom vi inte vill lämna tillbaka hyrbilen med onödig bensin i finns det väldigt lite kvar i tanken inför vår sista resa. (Just detta gjorde vi när när vi skulle hämta upp familjen He och lovade varandra att inte testa fru Fortuna igen). När Anita (vår kära gps) vid ett tillfälle säger att vi ska svänga höger händer något. Modige M tycker att det "verkar" bättre att svänga vänster och Charmige C protesterar inte, så vi svänger. Till herrarnas förvåning hamnar vi fel (!) och tvingas ta en omväg som vår bensintank inte borde acceptera. Till slut hamnar vi på rätt väg och har bara några km kvar till biluthyrningen. Då säger Anita att vi ska svänga vänster men där finns till allas vår förvåning en refug mellan körbanorna. Vi tvingas återigen köra runt och göra några olagliga u-svängar och trottoarkörnngar innan vi hamnar rätt... Jaja, vi kommer fram utan att behöva putta bilen frammåt, men jag personligen kommer vara den som fyller upp den sista tanken om en vecka för att bepara oss onödiga magsår. I tell you!
onsdag 25 juni 2008
Key Biscane och Seaquarium
Efter morgonens promenad och M:s fantastiska skinkomelett till frukost, packade vi badkläder och drog till ännu en strand (för övrigt fam. H:s sista) nämligen Key Biscane.
Ännu en fantastisk vacker strand, vajjande palmer och smaragdgrönt vatten.
Att stå med näsan mot det öppna vattnet där man inte ser slutet av den oändliga atlanten (kan va fel) är sådana otoliga kontraster mot det gigantiska storstadsMiami som finns bakom ryggen att man inte förstår hur en stad kan innehålla så många olikheter.
Barnens önskan efter att få ner en kokosnöt från en plam,
resulterade i att parasollpinnen av någon outgrundlig anledning
fick tvingas ner från en palm med hjälp av en piskande handduk (inga kommentarer), och pappornas iver att få ett hål i nöten kan bara beskrivas i bildform (det kommer bevis)
Nåväl, nötter var helt klart barnens stora behållning från stranden.
Hur som helst, det var fantastiskt ända tills ModigeM och SuperdykareC kom på att de skulle snorkla lite. Med barnens snorkelkitt och en femårings leklust påbörjade de vadningen ut mot det öppna vattnet.
En liten stund senare när mammorna dukar upp en för dagen medhavd lunch, hörs en badvakts pipa ljuda två korta signaler. Strandens ALLA besökare tittar sig omkring och verkar fundera på om det möjligen finns hajjar i närheten eller om det kan vara så att någon gjort något man inte borde.
Mammorna kastar snabbt en förstående blick på varandra och sedan ut mot vattnet, var har de supersnorklande, hög-av-äventyrslystnade männen tagit vägen?
Långt ut i smaragdhavet skymtade två små svarta rumpor guppandes, helt ovetandes av strandens stora samtalsämne.
När de övriga besökarna sakta men säkert återgick till diverse normala strandaktiviteter drog vi en suck av lättnad och tänkte att badvakten nog bara försökt imponera på några spansktalande soldyrkare.
Någon minut senare hörs badvaktens gälla pipa igen, varpå solbadarna för andra gången på mycket kort tid får ytterliggare en anledning att spana efter de två solbrända killarna med cyklop på huvudet som knappt längre går att urskilja.
Om tankeöverföring varit möjlig kan jag lova att M och C pallrat sig tillbaka illa kvickt, men nej, inte heller denna gång har de anledning att tro att signalen gäller dem.
När badvakten, paddlandes på en surfingbräda, tar sig ut till de två herrarna från Sverige, som är på jakt efter snäckor till barnen, och talar om för dem att de är alldeles för långt ut från stranden, går det upp ett liljeholmens för dem att en vattenskoter inte skulle ha en chans att se deras små svartklädda, guppande bakdelar. Nämen!
Jaja, den gick bra den här gången.
Efter strandbesöket stannade vi till på Seaquarium och ett besök hos våra vattenvänner.
Shower med definer, sjölejon och späckhuggare var väldigt uppskattade av de yngre deltagarna i gruppen. Luften stod stilla inne på området och stundtals var värme nästan outhärdlig, men we´ve been there, done that.
Bilder kommer, och jag lovar att de bättre förklarar allt fantastiskt vi såg. Syster, jag har en kanonbild på en späckhuggare som jag ska skicka till dig!
Eftersom avstånden här är enorma och tid för middagskokning inte fanns, stannade vi på vägen och köpte pizza som vi sedan avnjöt runt poolen! Great!
Nu har familjen H, den ena av två, packat ihop alla grejjer vi hade med oss när vi kom och alla inköp (phu!) och i morgon börjar vi resan tillbaka till norden.
Hörs en annan dag!
Ännu en fantastisk vacker strand, vajjande palmer och smaragdgrönt vatten.
Att stå med näsan mot det öppna vattnet där man inte ser slutet av den oändliga atlanten (kan va fel) är sådana otoliga kontraster mot det gigantiska storstadsMiami som finns bakom ryggen att man inte förstår hur en stad kan innehålla så många olikheter.
Barnens önskan efter att få ner en kokosnöt från en plam,
resulterade i att parasollpinnen av någon outgrundlig anledning
fick tvingas ner från en palm med hjälp av en piskande handduk (inga kommentarer), och pappornas iver att få ett hål i nöten kan bara beskrivas i bildform (det kommer bevis)
Nåväl, nötter var helt klart barnens stora behållning från stranden.
Hur som helst, det var fantastiskt ända tills ModigeM och SuperdykareC kom på att de skulle snorkla lite. Med barnens snorkelkitt och en femårings leklust påbörjade de vadningen ut mot det öppna vattnet.
En liten stund senare när mammorna dukar upp en för dagen medhavd lunch, hörs en badvakts pipa ljuda två korta signaler. Strandens ALLA besökare tittar sig omkring och verkar fundera på om det möjligen finns hajjar i närheten eller om det kan vara så att någon gjort något man inte borde.
Mammorna kastar snabbt en förstående blick på varandra och sedan ut mot vattnet, var har de supersnorklande, hög-av-äventyrslystnade männen tagit vägen?
Långt ut i smaragdhavet skymtade två små svarta rumpor guppandes, helt ovetandes av strandens stora samtalsämne.
När de övriga besökarna sakta men säkert återgick till diverse normala strandaktiviteter drog vi en suck av lättnad och tänkte att badvakten nog bara försökt imponera på några spansktalande soldyrkare.
Någon minut senare hörs badvaktens gälla pipa igen, varpå solbadarna för andra gången på mycket kort tid får ytterliggare en anledning att spana efter de två solbrända killarna med cyklop på huvudet som knappt längre går att urskilja.
Om tankeöverföring varit möjlig kan jag lova att M och C pallrat sig tillbaka illa kvickt, men nej, inte heller denna gång har de anledning att tro att signalen gäller dem.
När badvakten, paddlandes på en surfingbräda, tar sig ut till de två herrarna från Sverige, som är på jakt efter snäckor till barnen, och talar om för dem att de är alldeles för långt ut från stranden, går det upp ett liljeholmens för dem att en vattenskoter inte skulle ha en chans att se deras små svartklädda, guppande bakdelar. Nämen!
Jaja, den gick bra den här gången.
Efter strandbesöket stannade vi till på Seaquarium och ett besök hos våra vattenvänner.
Shower med definer, sjölejon och späckhuggare var väldigt uppskattade av de yngre deltagarna i gruppen. Luften stod stilla inne på området och stundtals var värme nästan outhärdlig, men we´ve been there, done that.
Bilder kommer, och jag lovar att de bättre förklarar allt fantastiskt vi såg. Syster, jag har en kanonbild på en späckhuggare som jag ska skicka till dig!
Eftersom avstånden här är enorma och tid för middagskokning inte fanns, stannade vi på vägen och köpte pizza som vi sedan avnjöt runt poolen! Great!
Nu har familjen H, den ena av två, packat ihop alla grejjer vi hade med oss när vi kom och alla inköp (phu!) och i morgon börjar vi resan tillbaka till norden.
Hörs en annan dag!
tisdag 24 juni 2008
Marco Island
I morse klev vi upp 07.00 (i alla fall SnyggA) och 07.40 rullade vi med bilen mot Marco Island på västkusten. Två timmar senare klev vi ur bilen vid stranden redo för en hel dag vid vattnet.
Det är en fantastisk strand som möter oss, täckt med vit sand och snäckor. Efter ca 45 minuter hörde vi de första åskknallarna och en liten stund senare mörknade himlen. Jippi! Vi åker tillbaka utan att ens hunnit äta lunchen, MEN molnen drog förbi och åskan nådde oss aldrig. Istället klarnade himlen upp och bjöd på ljuvlig (läs ourhärdlig) värme. Vi badade i vattnet som var ca 35 grader och åt en fantastisk lunch bestående av makaroner och skinka! (Ja mamma, barnen åt och drack ordentligt)
Efter några timar skrek våra grisrosa kroppar om nåd, så vi packade i hop oss och sprang in på Mc Donalds innan vi svepte en Godis kaffe från Starbucks och vände tillbaka mot Miami.
Vi tog en anna väg tillbaka och körde genom naturområdet Everglades i hopp (?) om att få se ett gäng alligatorer passera över vägen.
Krokodilerna hade krupit i idé i skydd av det vansinniga oväder som i stället följde oss hem, men vi hann se en vacker natur innan vindrutetorkarna skymde sikten.
Nåväl, nu är vi hemma, barnen sover och vi ska ha drinkprovning och planera morgondagen som just nu ser ut att bjuda på Key Biscane och ett beök på Miami Seaquarium (jag reserverar mig för stavningen)
God natt!
söndag 22 juni 2008
Miami beach
Efter intensiva dagar i Orlando tog vi en lugn hemma dag vid poolen och firade midsommar i fredags. Sillunch med diverse tillbehör, bland annat tunnbröd från Sverige och en god grillmiddag med tillhörande eftermiddagsregn. Kändes precis som i Sverige!
Lördagen spenderades vid Miami beach och plötsligt gick det upp för mig varför solskyddscremer har olika solskyddsfaktorer. Min tidigare fråga "Do we need protection?" Kan helt klart svaras med ett rungande JA!!!
När barnen blivit insmorda med solskyddsfaktor 30 och 50 (!) och fått på hattar och simglasögon smorde vi ovana, fåfänga svenskar (läs C och L) in oss med 20 i hopp om att få en liten snygg bränna att läckra oss med i Sverige. Fortsättning följer...
Vi åkte tillbaka till huset och duschade och gjorde oss i ordning för en lördagkväll i Miami och middag på Lincoln Road, innestället för alla vana coola amerikaner.
Efter lite letande hittade vi en restaurang som hade allt vi behövde, pasta, pizza och lite revbensspjäll. Efter en god middag drog vi runt balnd alla fina affärer och fönstershoppade (till C och M:s stora lycka)
När det klssiska ovädret visade sig och blixtarna var större än någonsin vände vi tillbaka till bilen och fick bara lite droppar regn på oss innan vi körde hem.
MEN, nu kan vi säga been there, done that! Och syrran, jag fick ett kort på Miami Ink!
Väl hemkomna insåg vi solens förrädiskhet. Den tidigare så fantastiska upplevelsen på beachen lämnade en vinröd rodnad på våra i övrigt kritvita kroppar. Värdinnan kom med räddningen, svalkande aleovera kräm, något som verkligen behövdes. Jag lovar att lägga upp en bild senare för att verkligen bevisa att protection is nessesery här nere.
Ikväll vankas middag på Texas the brazil efter en jakt på springskor i Dolphin mall.
Sola säkert!
Efterföljande kväll
Lördagen spenderades vid Miami beach och plötsligt gick det upp för mig varför solskyddscremer har olika solskyddsfaktorer. Min tidigare fråga "Do we need protection?" Kan helt klart svaras med ett rungande JA!!!
När barnen blivit insmorda med solskyddsfaktor 30 och 50 (!) och fått på hattar och simglasögon smorde vi ovana, fåfänga svenskar (läs C och L) in oss med 20 i hopp om att få en liten snygg bränna att läckra oss med i Sverige. Fortsättning följer...
Vi åkte tillbaka till huset och duschade och gjorde oss i ordning för en lördagkväll i Miami och middag på Lincoln Road, innestället för alla vana coola amerikaner.
Efter lite letande hittade vi en restaurang som hade allt vi behövde, pasta, pizza och lite revbensspjäll. Efter en god middag drog vi runt balnd alla fina affärer och fönstershoppade (till C och M:s stora lycka)
När det klssiska ovädret visade sig och blixtarna var större än någonsin vände vi tillbaka till bilen och fick bara lite droppar regn på oss innan vi körde hem.
MEN, nu kan vi säga been there, done that! Och syrran, jag fick ett kort på Miami Ink!
Väl hemkomna insåg vi solens förrädiskhet. Den tidigare så fantastiska upplevelsen på beachen lämnade en vinröd rodnad på våra i övrigt kritvita kroppar. Värdinnan kom med räddningen, svalkande aleovera kräm, något som verkligen behövdes. Jag lovar att lägga upp en bild senare för att verkligen bevisa att protection is nessesery här nere.
Ikväll vankas middag på Texas the brazil efter en jakt på springskor i Dolphin mall.
Sola säkert!
Efterföljande kväll
lördag 21 juni 2008
Disney... we are here!
Dag 1:
Det blev Magic Kingdom, ett superställe för småttingar. De var helt upp i taket då vi passerade en skylt med Musse på då vi var på väg in i parken. Väl inne öppnades en helt värld som för en lång tid höjt ribban för underhållning. Parken är så stor att det praktiskt är omöjligt att ta sig runt på alla attraktioner på en dag - we did it! (nästan). Bäst var enligt en minigallup: 3D-filmen med musse och Buzz Lightyear. Sedan kom paraden -Magiskt för alla. Fyrverkeriet som efterföljde gick inte av för hackor, ett pangande från hela parken för att kravera över slottet i mitten. - I liked it alot, I tell you!
Dag 2:
blev till en början en kamp för att komma upp på benen igen. Fötterna var som frystorkat kött, benen som vattenfyllda stockar -att bära på en 3-åring ett halvt dygn är inget som rekommenderas. Well! Väl på väg in förbyttes denna trötthetskänsla mot en skön och poitiv "endagkvarsfeeling" På väg in stannade vi för en "all-you-can-eat-breakfast" i Ponderosas berömda frukostbuffé. Pannkakor, korvar, vattenkaffe och glass med topping och nötter - En bra start på dagen helt enkelt.
Holloywood studios stod på agendan, vi skulle träffa Blixen, Bärgarn, Playhouse Disney-gänget och många fel, att vi föräldrar skulle få oss en treat efter gårdagens barnvänlighet sved inte heller. För att vara konsekvent måste dagens bästa attraktioner listas även här. Första plats blir Tower of terror och på en gastkramande andra Rock 'n' roller coaster. Ungarna gillade bäst, det nyss öppnade Toy story mania där vi likt Buzz Lightyear fick panga med laserpistoler.
Slutligen precis innan vi skulle gå ut så fick vi (läs CH, ungarna och jag) efter mycket om och men klartecken för att stanna för att uppleva fantasmic, en show som enligt guideboken bara inte fick missas -om man skulle ångra att man inte såg något så var det den. Och visst, den var häftig värre - ungarna var dock lite småskeptiska då det hela i stort sett handlade om alla onda typer i disneyfilmerna och hur de ville åt Musse Pigg på något sätt.
På väg till Disney World i valet och kvalet...
Heipa,till att börja med vill jag göra vissa bloggläsare uppmärksammade på att jag från och med nu kommer att försöka vara lite mer intressant. jag har fått veta att jag "by far" är den som är mest ointressant av oss i resesällskapet :)
Jag vill först bara berätta att C tappade sin andra tand igår och är grymt stolt.
Vi har nu landat i Orlando. Bilresan hit behöver vi inte orda så mycket om, vi har skrivit hur det är med barn i bilar förut, ingen skillnad denna gång, är vi framme snart? femtielva gånger innan vi kommit ut från Miramar osv. Vad som dock underlättade en del var att vi mellanlandade på Playa el Fort Lauderdale och ett underbart badvatten innan vi drog vidare.
Nu sitter vi i alla fall på ett hotellrum som en eller två lastbilschaffisar precis legat och pillat navelludd i, det var det bästa och samtidigt billigaste hotellrum vi kunde hitta
(Howard Johnson Resort Maingate west). A har så här efter incheckning ett och annat att säga om detta men mer om det snart - det var jag i och Ch som valde :) vi ska ju bara sova!!
Så hur gör vi nu så här i morgon? -Magic Kingdom blir det, det är bestämt men sedan då? -vattenparker, barnvänliga parker, parker som har dittan och parker som har dattan. Pass för en dag, pass för två dagar, hopperpass, - WTF!! detta är inte lätt märker jag. Disneyland är fu**ing huge ju... jag var här för 19 år sedan och det jag kommer ihåg då var att vi nästan inte hittade tillbaka till bilen och att vi var på Epcot Center. whohoo! Well - tiden går verkar det som för det finns en del mer idag. Vi körde fel på vägen till hotellet och det tog 20 minuter innan vi kunde vända bilen när vi väl kommit in i parkområdet bara - och då var det en motorväg vi körde på.
fredag 20 juni 2008
Den 16:e juni!
Vad kan vara bättre för en tjej som fyller 7 år, än att få fira sin fördelsedag i USA?
I don´t know!
Dagen började som vanligt med dopp i poolen, jakt på sandstrand, diskussion om kaffe före eller efter vi eventuellt hittat en strand osv.
Men på kvällen blev det dock lite firande. Se här:
Paketen bestod av I-pod, crocs som var för små :( , snäckask, badlakan och annat trams.
I-poden var klart mest uppskattad. Som "plåster på såren" fick Hugo (och Julia) ett playstation med Lego Star Wars, också väldigt populärt.
Kvällen blev tidigt eftersom resan mot Disney World skulle påbörjas dagen efter.
I don´t know!
Dagen började som vanligt med dopp i poolen, jakt på sandstrand, diskussion om kaffe före eller efter vi eventuellt hittat en strand osv.
Men på kvällen blev det dock lite firande. Se här:
Paketen bestod av I-pod, crocs som var för små :( , snäckask, badlakan och annat trams.
I-poden var klart mest uppskattad. Som "plåster på såren" fick Hugo (och Julia) ett playstation med Lego Star Wars, också väldigt populärt.
Kvällen blev tidigt eftersom resan mot Disney World skulle påbörjas dagen efter.
Key West
Dagarna går så fort att bloggen blivit lite eftersatt, men hör kommer en liten rapport om det senaste. I lördags drog vi iväg söderut, mot Key West.
Morgonen startade med frukost på Dennys, som bestod av klassisk USA meny: pannkakor, bacon, äggröra och scones, kanon!
Sedan styrde vi mot södern.
Utan bokat boende och ingen större planering packade vi in alla i bilen och startade en tre timmar lång bilresa i 32 graders värme!
I bilen ringde CH runt till olika hotell och motell för att hitta en rimlig övernattning. Key West är för alla oinvigda, ett riktigt vackert ställe där turisterna betalar vad som helst för en kall dricka, och barn är otroligt impopulära på massor av hotell = inte tvär enkel uppgift!
Hur som helst, fick han napp på två lägenheter bredvid varandra, helt överkomligt pris (1200kr/natt/rum!!!) som vi helt osedda bestämde oss för.
Supper svettiga, jätte rastlösa, och kräklessa på att sitta bilen ramlade vi ut vid hotellet och de vuxna tog ett djupt andetag när vi gick mot receptionen, måtte detta funka!
Surprise!!! Hotellet bestod av lägenheter med egen ingång, i två våningar. Rummen/lägenheterna var ljusa, mysiga och helt ok! Alla runt en super mysig pool. Kunde inte bli bättre.
Av med kläderna och på med badkläder istället. Barnen plaskade runt en stund innan vi kom överens om att ragga ett matställe.
Massor med folk flanerade runt på "the strip" och alla vänliga och glada. Långt borta hördes toner av musik och folk som skrek och skrattade, underbart härligt!
Ju närmare sorlet vi kom desto mer gick det upp för oss att det var en parad på väg, kul hoppas det är något inhemst traditionellt tänkte jag.
Undra bara varför alla springer runt med regnbågsfärgade flaggor??? (Dum blondin tanke)
Jamen visst, den årliga gayparaden var på väg!!!
Med förundrad blick och hakorna vid knäna undrade barnen varför alla var utklädda, svaret blev lite fladdrande "det kanske är maskerad"
Jaja, från kortegen slängdes det ut godis och glittriga halsband, så barnens tävlande om vem som fick flest tog udden av alla frågor.
Något försenade (läs en timme eller två) släntrade vi in på ett hamburgerställe och beställde lite mat (ca 21.00) samtidigt som himlen öppnade sig och bjöd på det dagliga ösregnet. Vi satt kvar tills ovädret dragit förbi innan vi strosade runt på väg till hotellet.
Barnen kröp ner i en av dubbelsängarna och somnade omedelbart medans de vuxna pustade ut på altanen i den ljuvliga värmen och surrade strunt.
Att det blev ett olagligt nattdopp i poolen pratar vi inte mer om här!
Dagen därpå shoppade vi lite innan vi vände hemåt.
Morgonen startade med frukost på Dennys, som bestod av klassisk USA meny: pannkakor, bacon, äggröra och scones, kanon!
Sedan styrde vi mot södern.
Utan bokat boende och ingen större planering packade vi in alla i bilen och startade en tre timmar lång bilresa i 32 graders värme!
I bilen ringde CH runt till olika hotell och motell för att hitta en rimlig övernattning. Key West är för alla oinvigda, ett riktigt vackert ställe där turisterna betalar vad som helst för en kall dricka, och barn är otroligt impopulära på massor av hotell = inte tvär enkel uppgift!
Hur som helst, fick han napp på två lägenheter bredvid varandra, helt överkomligt pris (1200kr/natt/rum!!!) som vi helt osedda bestämde oss för.
Supper svettiga, jätte rastlösa, och kräklessa på att sitta bilen ramlade vi ut vid hotellet och de vuxna tog ett djupt andetag när vi gick mot receptionen, måtte detta funka!
Surprise!!! Hotellet bestod av lägenheter med egen ingång, i två våningar. Rummen/lägenheterna var ljusa, mysiga och helt ok! Alla runt en super mysig pool. Kunde inte bli bättre.
Av med kläderna och på med badkläder istället. Barnen plaskade runt en stund innan vi kom överens om att ragga ett matställe.
Massor med folk flanerade runt på "the strip" och alla vänliga och glada. Långt borta hördes toner av musik och folk som skrek och skrattade, underbart härligt!
Ju närmare sorlet vi kom desto mer gick det upp för oss att det var en parad på väg, kul hoppas det är något inhemst traditionellt tänkte jag.
Undra bara varför alla springer runt med regnbågsfärgade flaggor??? (Dum blondin tanke)
Jamen visst, den årliga gayparaden var på väg!!!
Med förundrad blick och hakorna vid knäna undrade barnen varför alla var utklädda, svaret blev lite fladdrande "det kanske är maskerad"
Jaja, från kortegen slängdes det ut godis och glittriga halsband, så barnens tävlande om vem som fick flest tog udden av alla frågor.
Något försenade (läs en timme eller två) släntrade vi in på ett hamburgerställe och beställde lite mat (ca 21.00) samtidigt som himlen öppnade sig och bjöd på det dagliga ösregnet. Vi satt kvar tills ovädret dragit förbi innan vi strosade runt på väg till hotellet.
Barnen kröp ner i en av dubbelsängarna och somnade omedelbart medans de vuxna pustade ut på altanen i den ljuvliga värmen och surrade strunt.
Att det blev ett olagligt nattdopp i poolen pratar vi inte mer om här!
Dagen därpå shoppade vi lite innan vi vände hemåt.
tisdag 17 juni 2008
Kommunicera mera!
Wow, vilken resa vi har! Att det är varmt var vi förberedda på men att det var så här varmt...
När barnen vaknar på morgon åker pyjamasen av och badkläderna på, SnyggA och jag tar en powerwalk runt området ca 50 min. Sedan blir det frukost på baksidan och sen....
När alla vaknat och ätit frukost brukar dagens aktiviteter ta vid och det är här problemen börjar.
Några (läs SnyggA och LäckraL) vill gärna besöka SawgrassMills, andra (läs C-skeptisk och M-utter) helst ingenting planerat och den tredje parten (barnen) bada. Fredagen började med ett besök till SawgrassMills där LäckraL planerat köpa Crocs till barnen, springskor, snygga kläder (Victoria Secret) och en och annan onödig pryl.
För att lugna barnen blev vårt första stop en inomhus jungelrestaurang! Kanon, fruarna lämnar män och barn vid lekplatsen och planerar en "liten" shopping runda. Efter en timme i provhyttarna på EN affär tänker vi att vi kanske borde lägga planerna på att springa vidare på hyllan för att kolla status på resten av gruppen.
Inga barn och inga män vid lekplatsen!
Efter planlöst irrande stöter vi på varandra, där C-keptisk och M-utter dumpar en drös ungar över oss och tydligt deklarerar att de ska kolla på killgrejjer!
Jaja, vi tar barnen med oss och strosar runt i affärer i jakt på Crocs till H. Efter en stund ringer telefonen och killarna säger att vi borde komma till en sportaffär där de har massor av coola grejjer.
Vi pinnar rask dit och stannar på vägen för att inhandla en god kopp kaffe för att blidka de något lätt irriterade killarna.
Väl där tar C över kaffe brickan medans jag bara snabbt ska kolla en grej. Av de andra vuxna ses inte skymt.
Mängder av snygga träningskläder hänger framför mina ögon och jag plockar raskt åt mig en del och hoppar in i en provhytt. SnyggA knackar på och trängs för att det ska gå snabbare (de andra provhytterna var upptagna).
Efter högst fem minuter (?) är jag tillbaka hos C och barnen. Med något galet i blicken uttrycker han sin frusturation över att blivit dumpad med barn och kaffebricka som en servitris.
Med de små hundögonen och en mycket ödmjuk ton ber jag om ursäkt och säger att jag kan ta över allt så får han kolla vidare, ett inte så populärt förslag!
När H för femtonde gången provat samma Crocs och inte hittat rätt storlek, J lägger sig på golvet och gråter för att en storlek är för liten den andra för stor, alla tjatat på C om att verkligen borde prova springskor men han stenvägrar, lovar jag barnen godis bara de går mot utgången.
I bilen hem lägrar sig en kompakt tystnad som bryts av att någon säger Nästa gång kanske måste komma överens om vad och hur vi ska göra saker innan så det här inte händer igen"
Sant!
I helgen besökte vi Key West och i morgon drar vi till Orlando och Disney World, I´ll be back!
När barnen vaknar på morgon åker pyjamasen av och badkläderna på, SnyggA och jag tar en powerwalk runt området ca 50 min. Sedan blir det frukost på baksidan och sen....
När alla vaknat och ätit frukost brukar dagens aktiviteter ta vid och det är här problemen börjar.
Några (läs SnyggA och LäckraL) vill gärna besöka SawgrassMills, andra (läs C-skeptisk och M-utter) helst ingenting planerat och den tredje parten (barnen) bada. Fredagen började med ett besök till SawgrassMills där LäckraL planerat köpa Crocs till barnen, springskor, snygga kläder (Victoria Secret) och en och annan onödig pryl.
För att lugna barnen blev vårt första stop en inomhus jungelrestaurang! Kanon, fruarna lämnar män och barn vid lekplatsen och planerar en "liten" shopping runda. Efter en timme i provhyttarna på EN affär tänker vi att vi kanske borde lägga planerna på att springa vidare på hyllan för att kolla status på resten av gruppen.
Inga barn och inga män vid lekplatsen!
Efter planlöst irrande stöter vi på varandra, där C-keptisk och M-utter dumpar en drös ungar över oss och tydligt deklarerar att de ska kolla på killgrejjer!
Jaja, vi tar barnen med oss och strosar runt i affärer i jakt på Crocs till H. Efter en stund ringer telefonen och killarna säger att vi borde komma till en sportaffär där de har massor av coola grejjer.
Vi pinnar rask dit och stannar på vägen för att inhandla en god kopp kaffe för att blidka de något lätt irriterade killarna.
Väl där tar C över kaffe brickan medans jag bara snabbt ska kolla en grej. Av de andra vuxna ses inte skymt.
Mängder av snygga träningskläder hänger framför mina ögon och jag plockar raskt åt mig en del och hoppar in i en provhytt. SnyggA knackar på och trängs för att det ska gå snabbare (de andra provhytterna var upptagna).
Efter högst fem minuter (?) är jag tillbaka hos C och barnen. Med något galet i blicken uttrycker han sin frusturation över att blivit dumpad med barn och kaffebricka som en servitris.
Med de små hundögonen och en mycket ödmjuk ton ber jag om ursäkt och säger att jag kan ta över allt så får han kolla vidare, ett inte så populärt förslag!
När H för femtonde gången provat samma Crocs och inte hittat rätt storlek, J lägger sig på golvet och gråter för att en storlek är för liten den andra för stor, alla tjatat på C om att verkligen borde prova springskor men han stenvägrar, lovar jag barnen godis bara de går mot utgången.
I bilen hem lägrar sig en kompakt tystnad som bryts av att någon säger Nästa gång kanske måste komma överens om vad och hur vi ska göra saker innan så det här inte händer igen"
Sant!
I helgen besökte vi Key West och i morgon drar vi till Orlando och Disney World, I´ll be back!
fredag 13 juni 2008
We´re here now!
Så äntligen, efter månader av planering, längtan och diverse inköp har vi änligen landat!
Resan gick trots förseningar över förväntan. Barnen underhöll sig rätt bra, när H frågat 169 gånger hur länge det var kvar slutade jag räkna och svara och han bryde sig definitivt inte om det.
Hur som helst, tidsomställningen gick bra, det var soligt och varmt när vi kom fram så barnen kastade av sig kläderna och tog ett härligt dopp i poolen.
Värdinnan kom hem strax efter att vi kommit, så tjejerna satt sig med ett immande glas under parasollet och konverserade lite.
Barnens härliga, gurglande skratt i bakgrunden var som en fantastisk belöning efter den långa resan. Mitt i sorlet av barnskratt hör jag H säga "kolla, jag ska göra bomben", jag drar lite på smilbandet och tänker äntligen får han visa C att han vågar göra bomben.
Plasket kommer och jag hör med ena örat tjejerna prata om struktur i garderoben och väntar på H:s " Visst var det coolt?" Inget kommer så jag vänder mig om och ser att H hoppat i poolen på den djupa delen utan armbuffar.
Jag väntar en sekund och ser om han klarar det. När jag inser att han inte klarar att komma upp på egen hand går två tankar genom huvudet
1. Ska jag slita av med kläderna och visa mina underkläder för någon jag aldrig träffat och föresten vad har jag på mig?
2. Jag har ingen aning om var jag har ombyte!
En mikrosekund senare har jag fiskat upp H som fick en smula panik av att inte komma upp själv. Som en dränkt katt kliver jag upp ur poolen, och en blick på H får mig att inse att en utskällning inte är på sin plats.
Ja, men då har vi klarat av det, tänker jag och hoppas att vi klarar oss från fler sådana upplevelser.
Mamma, allt gick jättebra!
Anyhow, igår drog vi runt på Sawgrass Mills och C :s humör går att jämföra med det han brukar ha på måndagsmorgon! Att besöket på Victoria Secret genererade i en rosa papperpåse med silkespapper gjorde väl saken en aning bättre, men jag har en plan för att lyfta det ännu mer. Jag återkommer...
Resan gick trots förseningar över förväntan. Barnen underhöll sig rätt bra, när H frågat 169 gånger hur länge det var kvar slutade jag räkna och svara och han bryde sig definitivt inte om det.
Hur som helst, tidsomställningen gick bra, det var soligt och varmt när vi kom fram så barnen kastade av sig kläderna och tog ett härligt dopp i poolen.
Värdinnan kom hem strax efter att vi kommit, så tjejerna satt sig med ett immande glas under parasollet och konverserade lite.
Barnens härliga, gurglande skratt i bakgrunden var som en fantastisk belöning efter den långa resan. Mitt i sorlet av barnskratt hör jag H säga "kolla, jag ska göra bomben", jag drar lite på smilbandet och tänker äntligen får han visa C att han vågar göra bomben.
Plasket kommer och jag hör med ena örat tjejerna prata om struktur i garderoben och väntar på H:s " Visst var det coolt?" Inget kommer så jag vänder mig om och ser att H hoppat i poolen på den djupa delen utan armbuffar.
Jag väntar en sekund och ser om han klarar det. När jag inser att han inte klarar att komma upp på egen hand går två tankar genom huvudet
1. Ska jag slita av med kläderna och visa mina underkläder för någon jag aldrig träffat och föresten vad har jag på mig?
2. Jag har ingen aning om var jag har ombyte!
En mikrosekund senare har jag fiskat upp H som fick en smula panik av att inte komma upp själv. Som en dränkt katt kliver jag upp ur poolen, och en blick på H får mig att inse att en utskällning inte är på sin plats.
Ja, men då har vi klarat av det, tänker jag och hoppas att vi klarar oss från fler sådana upplevelser.
Mamma, allt gick jättebra!
Anyhow, igår drog vi runt på Sawgrass Mills och C :s humör går att jämföra med det han brukar ha på måndagsmorgon! Att besöket på Victoria Secret genererade i en rosa papperpåse med silkespapper gjorde väl saken en aning bättre, men jag har en plan för att lyfta det ännu mer. Jag återkommer...
onsdag 11 juni 2008
Party...
Idag kommer familjen H till Miami. Vi har under två veckor tagit det så lungt som man kan ta. Nu börjar festen och farandet. Vi har som lovat familjen H att vi inte skall ha gjort allt kul när de kommer så nu blir det två veckor av bad, mat och äventyr.
Det som står på agendan är bl.a. Orlando, Key West och en tur till västkusten och Marco Island. Idag har vi varit och handlat allehanda godsaker - det blir nämligen ett BBQ-party vid poolen ikväll. Jag har handlat Red Bull ifall tröttheten infaller ;) "det är ju viktigt att vända på dygnet fort, jag var iofs inyt så kaxig första kvällen.
Det som står på agendan är bl.a. Orlando, Key West och en tur till västkusten och Marco Island. Idag har vi varit och handlat allehanda godsaker - det blir nämligen ett BBQ-party vid poolen ikväll. Jag har handlat Red Bull ifall tröttheten infaller ;) "det är ju viktigt att vända på dygnet fort, jag var iofs inyt så kaxig första kvällen.
söndag 8 juni 2008
Monster mamman!
För första gången sedan 1800-talet (jo, det är sant) har det varit 30 grader i Umeå! Fantastiskt trevligt tyckte jag, nu kanske jag hinner pressa lite så jag inte bländar SnyggA vid poolen.
Men okej, lycklig är ju det sista man tillåts att vara i denna galna värld.
Med vämen kommer behovet om lite tunnare kläder (inte om man är LäckraL:s mamma som faktiskt hade strumpbyxor under jeansen en av de varam dagarna) och barnen slet raskt fram shorts och linnen ur en tidigare prydligt ihop vikt hög rena kläder.
När kvällen kom och barnen tjurade över att solcremen skulle tvättas bort och jag för sista gången skulle gå igenom packningen insåg jag till min förtvivlan att all den snyggt ihopvikta rena tvätten som skulle packas i resväskor hade förvandlats till arieldoftande drivor på golvet.
Inte lönt att bli galen utan bara gilla läget, tänkte jag och vek om alltihopa.
Idag, för tredje dagen i rad av sommarvärme brann det i mitt huvud:
Hur ska jag få någon ordning på allt kaos runt omkring mig?
Två resfebriga galna ungar som en gång i timmen frågar när det blir tisdag, en man som ägnar varje vaken sekund till husbygget (I love you, men inte så mycket i dag) och en liten kotte som bor på mitt byxben, samtidigt som jag slår in presenter, funderar hur många linnen man kan behöva, köper korsordstidningar och ipren i förebyggande syfte.
Jag längtar till den där poolkanten där jag ska få doppa tårna och bli något annat än den monster mamma jag just nu är!
Men okej, lycklig är ju det sista man tillåts att vara i denna galna värld.
Med vämen kommer behovet om lite tunnare kläder (inte om man är LäckraL:s mamma som faktiskt hade strumpbyxor under jeansen en av de varam dagarna) och barnen slet raskt fram shorts och linnen ur en tidigare prydligt ihop vikt hög rena kläder.
När kvällen kom och barnen tjurade över att solcremen skulle tvättas bort och jag för sista gången skulle gå igenom packningen insåg jag till min förtvivlan att all den snyggt ihopvikta rena tvätten som skulle packas i resväskor hade förvandlats till arieldoftande drivor på golvet.
Inte lönt att bli galen utan bara gilla läget, tänkte jag och vek om alltihopa.
Idag, för tredje dagen i rad av sommarvärme brann det i mitt huvud:
Hur ska jag få någon ordning på allt kaos runt omkring mig?
Två resfebriga galna ungar som en gång i timmen frågar när det blir tisdag, en man som ägnar varje vaken sekund till husbygget (I love you, men inte så mycket i dag) och en liten kotte som bor på mitt byxben, samtidigt som jag slår in presenter, funderar hur många linnen man kan behöva, köper korsordstidningar och ipren i förebyggande syfte.
Jag längtar till den där poolkanten där jag ska få doppa tårna och bli något annat än den monster mamma jag just nu är!
torsdag 5 juni 2008
Hur ska livet kunna fortsätta sedan?
I går var trädgårdsmästaren här, och de två kvinnorna som lagar vår mat, och städerskan och sedan kom hon som tvättar...
Jag tänkte för mig själv, när jag låg i poolen i morse, att livet är härligt! Sedan slog det mig att när vi kommer tillbaka till verkligheten hemma på Äppelvägen är det faktiskt vi som klipper gräsmattan, korv och makaroner står på menyn för att snabbt kunna kasta fram mat på tallrikarna till barnen, dammråttorna ligger i godan ro och väntar till vi får tid att ta hand om dem och tvätthögen växer i tvättstugan...
Livet är härligt på många sätt, missförstå mig inte, men när det handlar om att ta hand om vardagssysslorna finns det mycket roligare saker att göra!
I dag kom inte de två kvinnorna som lagar mat, eftersom det är torsdag och därmed också pannkaksdag här i Miramar. Dock lagas inga pannkakor idag för vi ska nämligen ut och äta! Det bär iväg till en resturang som heter Benihana och är helt asieninspirerad. Maten tillagas på heta spisar framför oss. Jag tror nog att barnen tycker det är spännande och vi njuter förhoppningsvis för fullt av maten!
I övrigt har dagen förflutit i lugnt tempo. Alla fyra barnen har varit hemma med oss och eftersom vi inte hade lagt till Titti eller Alvaro som extra förare på vår hyrbil (klantigt!) kunde vi inte göra ett bilbyte i morse. Därför har det blivit många långa stunder i poolen här hemma, varvat med många lugna stunder inne i svalkan. Vi får hoppas på att vi löser problemet till imorgon så att vi kan dra iväg till någon strand för svalka. Det är varmt här! På kvällen kommer några kompisar förbi på "packningsparty". Vi åker iväg till "the Keys" tidigt på lördagmorgon och har en stor utmaning framför oss. Vi får endast ta med en ryggsäck per familj. Annars får inte kylbagen plats! (Debatten om kylbagen är helt enkelt en för lång och kompicerad historia som förtjänar ett eget inlägg. Får se om jag orkar...) I den finns alla väsentligheter. Ja, ja, vi får se hur det går att packa imorgonkväll. Man kanske kan smyga med några skor i handskfacket...
Jag tänkte för mig själv, när jag låg i poolen i morse, att livet är härligt! Sedan slog det mig att när vi kommer tillbaka till verkligheten hemma på Äppelvägen är det faktiskt vi som klipper gräsmattan, korv och makaroner står på menyn för att snabbt kunna kasta fram mat på tallrikarna till barnen, dammråttorna ligger i godan ro och väntar till vi får tid att ta hand om dem och tvätthögen växer i tvättstugan...
Livet är härligt på många sätt, missförstå mig inte, men när det handlar om att ta hand om vardagssysslorna finns det mycket roligare saker att göra!
I dag kom inte de två kvinnorna som lagar mat, eftersom det är torsdag och därmed också pannkaksdag här i Miramar. Dock lagas inga pannkakor idag för vi ska nämligen ut och äta! Det bär iväg till en resturang som heter Benihana och är helt asieninspirerad. Maten tillagas på heta spisar framför oss. Jag tror nog att barnen tycker det är spännande och vi njuter förhoppningsvis för fullt av maten!
I övrigt har dagen förflutit i lugnt tempo. Alla fyra barnen har varit hemma med oss och eftersom vi inte hade lagt till Titti eller Alvaro som extra förare på vår hyrbil (klantigt!) kunde vi inte göra ett bilbyte i morse. Därför har det blivit många långa stunder i poolen här hemma, varvat med många lugna stunder inne i svalkan. Vi får hoppas på att vi löser problemet till imorgon så att vi kan dra iväg till någon strand för svalka. Det är varmt här! På kvällen kommer några kompisar förbi på "packningsparty". Vi åker iväg till "the Keys" tidigt på lördagmorgon och har en stor utmaning framför oss. Vi får endast ta med en ryggsäck per familj. Annars får inte kylbagen plats! (Debatten om kylbagen är helt enkelt en för lång och kompicerad historia som förtjänar ett eget inlägg. Får se om jag orkar...) I den finns alla väsentligheter. Ja, ja, vi får se hur det går att packa imorgonkväll. Man kanske kan smyga med några skor i handskfacket...
tisdag 3 juni 2008
Miamibeach2008...
Been there, done that, doing it tomorrow.
Vi har nu provat både fort lauderdale och south beach och konstigt nog (1) var båda "absolute fabulous" och konstigt nog (2) så var south beach den mest barnvänliga. Iofs satte vi oss ned mitt i en "gay-sektion" - Jag dum norrlänning fattade inte ett smack vad de färggranna flaggorna betydde. Nu gjorde det ingenting för mig i alla fall, min magruta drog inga blickar till sig direkt.
South Beach
Stränderna var faktiskt riktigt barnvänliga båda två som sagt men south beach hade som en innerpool perfekt för lata föräldrar att hålla koll på ungarna i - dit ska vi alla igen.
Att ta sig hit är dock ingen picnick, highways hit och turnpikes dit, inte nog med att vi måste betala med våra liv för att åka på vägarna det kostar pengar också. (lugn mamma, du vet att jag kör som en gud) Att parkera är utmaning nummer två - hittar man ingen parkering utmed Ocean Drive så blir det att hitta en parkeringsfirma alá 20 dollar per dygn. Skyltar är att be om för mycket.
Fort lauderdale
Hit hittar man (läs skall man hitta - vi gjorde en tur på flyplatsen första gången) enkelt, ett motorvägsbyte och hepp -raka vägen österut mot playan. parkering busenkelt det med. Stranden här är renare än på south beach och vattnet varmare. Men den där tryggheten med det grunda vattnet saknas. Vi fick veta efter vi kommit hem att man kunde ta sig längre norrut för barer och lite busigare uteliv men "for now" så funkar barnfamiljsplatserna utmärkt. Annat blir det när våra jetlaggade resekamrater kommer, då kan vi stafettpassa varandras ungar och "see what's happens ;)
Jaha! appropå kamera, den låg visst i storasysters väska, jag menar jag har ju bara sökt den i 2 dygn men ingen skada skedd, det finns gott om tid. - Nya bilder finns upplagda - dock inga från south beach - slut på batterier, my bad!
Vi har nu provat både fort lauderdale och south beach och konstigt nog (1) var båda "absolute fabulous" och konstigt nog (2) så var south beach den mest barnvänliga. Iofs satte vi oss ned mitt i en "gay-sektion" - Jag dum norrlänning fattade inte ett smack vad de färggranna flaggorna betydde. Nu gjorde det ingenting för mig i alla fall, min magruta drog inga blickar till sig direkt.
South Beach
Stränderna var faktiskt riktigt barnvänliga båda två som sagt men south beach hade som en innerpool perfekt för lata föräldrar att hålla koll på ungarna i - dit ska vi alla igen.
Att ta sig hit är dock ingen picnick, highways hit och turnpikes dit, inte nog med att vi måste betala med våra liv för att åka på vägarna det kostar pengar också. (lugn mamma, du vet att jag kör som en gud) Att parkera är utmaning nummer två - hittar man ingen parkering utmed Ocean Drive så blir det att hitta en parkeringsfirma alá 20 dollar per dygn. Skyltar är att be om för mycket.
Fort lauderdale
Hit hittar man (läs skall man hitta - vi gjorde en tur på flyplatsen första gången) enkelt, ett motorvägsbyte och hepp -raka vägen österut mot playan. parkering busenkelt det med. Stranden här är renare än på south beach och vattnet varmare. Men den där tryggheten med det grunda vattnet saknas. Vi fick veta efter vi kommit hem att man kunde ta sig längre norrut för barer och lite busigare uteliv men "for now" så funkar barnfamiljsplatserna utmärkt. Annat blir det när våra jetlaggade resekamrater kommer, då kan vi stafettpassa varandras ungar och "see what's happens ;)
Jaha! appropå kamera, den låg visst i storasysters väska, jag menar jag har ju bara sökt den i 2 dygn men ingen skada skedd, det finns gott om tid. - Nya bilder finns upplagda - dock inga från south beach - slut på batterier, my bad!
måndag 2 juni 2008
Handbagage 2
Fortsättning på handbagage inlägget!
Här stövlar jag in i en lokal väskbutik med siktet inställt på en kabinväska, tänker att det måste vara det enklaste uppdraget på att-göra-listan.
Med siktet inställt på expediten plöjer jag förbi alla andra kunder i butiken och ber henne plocka fram en snygg väska.
Hennes första fråga är "Vart ska du resa?", den andra "Med vilket flygbolag?"
Med en hjärna fylld med kaotiska tankar om hur och vad vi ska få med oss, vad som måste göras innan vi åker och dessutom vilken middag vi ska få i oss, svarar jag: VA?
Med tanke på att resan bokades på internet för minst ett halvår sedan, och hur vi klippte och klistade för att få den billigaste och minst långa resan, känns det som en tiotusenkronorsfråga att svara på.
Jag svarar Lufthansa, tvärsäkert och hoppas att hon inte ser hur tankarna krullar sig som nudlar bakom pannbenet. Expediten plockar fram en pärm och börjar bläddra, där finns siffror i mängder, varje flygbolag verkar ha helt egna regler för hur stort och tungt handbagaget får vara, jag suckar tyst och hoppas innerligt att Lufthansa står för någon sträcka av resan.
Hon visar en väska som jag tycker verkar helt okej, den näst sista som finns kvar. Jag ställer undan den och tänker att jag ska rådfråga skeptiskeC om råd.
Han tycker naturligtvis att det är helt onödigt att köpa in en ny väska, när det säkert finns någon av alla våra beresta vänner som sitter på en väska som kan lånas ut.
Han glömde bort att han fyller 25 (!) på onsdag och jag garanterat vet vad jag ska köpa!
Fortsättning följer...
Här stövlar jag in i en lokal väskbutik med siktet inställt på en kabinväska, tänker att det måste vara det enklaste uppdraget på att-göra-listan.
Med siktet inställt på expediten plöjer jag förbi alla andra kunder i butiken och ber henne plocka fram en snygg väska.
Hennes första fråga är "Vart ska du resa?", den andra "Med vilket flygbolag?"
Med en hjärna fylld med kaotiska tankar om hur och vad vi ska få med oss, vad som måste göras innan vi åker och dessutom vilken middag vi ska få i oss, svarar jag: VA?
Med tanke på att resan bokades på internet för minst ett halvår sedan, och hur vi klippte och klistade för att få den billigaste och minst långa resan, känns det som en tiotusenkronorsfråga att svara på.
Jag svarar Lufthansa, tvärsäkert och hoppas att hon inte ser hur tankarna krullar sig som nudlar bakom pannbenet. Expediten plockar fram en pärm och börjar bläddra, där finns siffror i mängder, varje flygbolag verkar ha helt egna regler för hur stort och tungt handbagaget får vara, jag suckar tyst och hoppas innerligt att Lufthansa står för någon sträcka av resan.
Hon visar en väska som jag tycker verkar helt okej, den näst sista som finns kvar. Jag ställer undan den och tänker att jag ska rådfråga skeptiskeC om råd.
Han tycker naturligtvis att det är helt onödigt att köpa in en ny väska, när det säkert finns någon av alla våra beresta vänner som sitter på en väska som kan lånas ut.
Han glömde bort att han fyller 25 (!) på onsdag och jag garanterat vet vad jag ska köpa!
Fortsättning följer...
Singstar turnering, anyone?
En pizza utan ost, en sockerkaka utan socker, poker utan kort är som en lördagkväll utan familjen H!
För att åskådliggöra hur mentalt (?) friska svenska medelålders 
föräldrar normalt fördriver en lördagkväll i sann partyanda, har vi kommit överens om att frakta en stor vit låda full med datorprylar till landet som verkligen ine saknar tekniska apparater, vi ska nämligen bjuda värdfamiljen på en Singstarkväll!!!
En kväll som brukar börjar med humöret för alla inblandade på topp, som sakta men säkert sätter den manliga delen av sällskapet på plats!
Whoa, whoa!
Det fantastiska med detta "spel" är att det trollbinder oss, normalt sett känslosvala, överkontrollerade, pryda svenskar. Det får oss duschsjungande, falsettsvävande, helt klart tondöva hopprepssångerskor att leva ut vår innersta tonårsdröm: att få bli popstjärnor för en kväll!
För att göra hela upplevelsen lite mer internationell har jag till värdparets ära lärt mig några spanska fraser:
Estoy apesadumbrado pero creo que gané
betyder ungefär: jag är ledsen men jag tror jag vann!
Triunfo de los puntos más altos
nåt i stil med:högst poäng vinner!
Las muchachas azotamos la mierda de ellos
typ: kom igen tjejer (eller hur!?)
SnyggA, vad tror du om grammatiken?
Jag struntar i vilka följdfrågor vi får i tullen när de ser alla mikrofoner, cd-skivor och lots of kablar: JAG VILL SJUNGA!!!!!
söndag 1 juni 2008
Värsta stället norr om sydpolen?
Igår hade vi en riktigt lugn dag så vi besökte en galleria som heter International Mall. Jag var på jakt efter ett par rediga skor för morgonrundan (läs walkabout). Det är ca 7 km runt om och mina benhinnor förstår inte vad som har hänt efter i förrigår. - att "tokgå" i ett par crocs på betong är inte vad de är vana med om jag säger så.
På eftermiddagen åkte tjejerna för att gå på premiären av - Sex and the city - och restaurang nere på South beach, hade visst varit riktigt nice. Vi däremot fick ungarna och bestämde oss för att åka på Chuck E Cheese's, Leos lekland x 10. Seriöst! det går inte beskriva vad en burk med 50 tokens och 200 spelautomater gör med ett par ungar. Att det sedan spelas diskomusik och spelmaskinerna utger stroboskop blink gör inte saken bättre. Slutklämmen på receptet är ostpizza och cola, Volá - nu kan det inte bli värre som halvbakis pappa! Jo jag glömde, det fanns 500 andra ungar som var precis lika högljudda som bara amerikaner kan bli. Whoohoo - high five!!!
Idag blir det en tur till stranden vid Fort Lauderdale så jag hoppas att lugnet infinner sig i takt med vågorna, vi får väl vinka på webkameran i tidigare inlägg för A har förlagt vår egen kamera - say no more!
På eftermiddagen åkte tjejerna för att gå på premiären av - Sex and the city - och restaurang nere på South beach, hade visst varit riktigt nice. Vi däremot fick ungarna och bestämde oss för att åka på Chuck E Cheese's, Leos lekland x 10. Seriöst! det går inte beskriva vad en burk med 50 tokens och 200 spelautomater gör med ett par ungar. Att det sedan spelas diskomusik och spelmaskinerna utger stroboskop blink gör inte saken bättre. Slutklämmen på receptet är ostpizza och cola, Volá - nu kan det inte bli värre som halvbakis pappa! Jo jag glömde, det fanns 500 andra ungar som var precis lika högljudda som bara amerikaner kan bli. Whoohoo - high five!!!
Idag blir det en tur till stranden vid Fort Lauderdale så jag hoppas att lugnet infinner sig i takt med vågorna, vi får väl vinka på webkameran i tidigare inlägg för A har förlagt vår egen kamera - say no more!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
