För första gången sedan 1800-talet (jo, det är sant) har det varit 30 grader i Umeå! Fantastiskt trevligt tyckte jag, nu kanske jag hinner pressa lite så jag inte bländar SnyggA vid poolen.
Men okej, lycklig är ju det sista man tillåts att vara i denna galna värld.
Med vämen kommer behovet om lite tunnare kläder (inte om man är LäckraL:s mamma som faktiskt hade strumpbyxor under jeansen en av de varam dagarna) och barnen slet raskt fram shorts och linnen ur en tidigare prydligt ihop vikt hög rena kläder.
När kvällen kom och barnen tjurade över att solcremen skulle tvättas bort och jag för sista gången skulle gå igenom packningen insåg jag till min förtvivlan att all den snyggt ihopvikta rena tvätten som skulle packas i resväskor hade förvandlats till arieldoftande drivor på golvet.
Inte lönt att bli galen utan bara gilla läget, tänkte jag och vek om alltihopa.
Idag, för tredje dagen i rad av sommarvärme brann det i mitt huvud:
Hur ska jag få någon ordning på allt kaos runt omkring mig?
Två resfebriga galna ungar som en gång i timmen frågar när det blir tisdag, en man som ägnar varje vaken sekund till husbygget (I love you, men inte så mycket i dag) och en liten kotte som bor på mitt byxben, samtidigt som jag slår in presenter, funderar hur många linnen man kan behöva, köper korsordstidningar och ipren i förebyggande syfte.
Jag längtar till den där poolkanten där jag ska få doppa tårna och bli något annat än den monster mamma jag just nu är!
Translate: 
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Som plåster på såren så passar jag på att lägga upp lite bilder på den där poolkanten.
Du vet att det inte finns någon jag beundrar mer än dig när det gäller förmågan att alltid fixa allting med stort tålamod. 2 dagar kvar och sen är ni här! Jag ska ladda kylen med läskande saker.
Skicka en kommentar