Ännu en fantastisk vacker strand, vajjande palmer och smaragdgrönt vatten.
Att stå med näsan mot det öppna vattnet där man inte ser slutet av den oändliga atlanten (kan va fel) är sådana otoliga kontraster mot det gigantiska storstadsMiami som finns bakom ryggen att man inte förstår hur en stad kan innehålla så många olikheter.
Barnens önskan efter att få ner en kokosnöt från en plam,
resulterade i att parasollpinnen av någon outgrundlig anledning
fick tvingas ner från en palm med hjälp av en piskande handduk (inga kommentarer), och pappornas iver att få ett hål i nöten kan bara beskrivas i bildform (det kommer bevis)
Nåväl, nötter var helt klart barnens stora behållning från stranden.
Hur som helst, det var fantastiskt ända tills ModigeM och SuperdykareC kom på att de skulle snorkla lite. Med barnens snorkelkitt och en femårings leklust påbörjade de vadningen ut mot det öppna vattnet.
En liten stund senare när mammorna dukar upp en för dagen medhavd lunch, hörs en badvakts pipa ljuda två korta signaler. Strandens ALLA besökare tittar sig omkring och verkar fundera på om det möjligen finns hajjar i närheten eller om det kan vara så att någon gjort något man inte borde.
Mammorna kastar snabbt en förstående blick på varandra och sedan ut mot vattnet, var har de supersnorklande, hög-av-äventyrslystnade männen tagit vägen?
Långt ut i smaragdhavet skymtade två små svarta rumpor guppandes, helt ovetandes av strandens stora samtalsämne.
När de övriga besökarna sakta men säkert återgick till diverse normala strandaktiviteter drog vi en suck av lättnad och tänkte att badvakten nog bara försökt imponera på några spansktalande soldyrkare.
Någon minut senare hörs badvaktens gälla pipa igen, varpå solbadarna för andra gången på mycket kort tid får ytterliggare en anledning att spana efter de två solbrända killarna med cyklop på huvudet som knappt längre går att urskilja.
Om tankeöverföring varit möjlig kan jag lova att M och C pallrat sig tillbaka illa kvickt, men nej, inte heller denna gång har de anledning att tro att signalen gäller dem.
När badvakten, paddlandes på en surfingbräda, tar sig ut till de två herrarna från Sverige, som är på jakt efter snäckor till barnen, och talar om för dem att de är alldeles för långt ut från stranden, går det upp ett liljeholmens för dem att en vattenskoter inte skulle ha en chans att se deras små svartklädda, guppande bakdelar. Nämen!
Jaja, den gick bra den här gången.
Efter strandbesöket stannade vi till på Seaquarium och ett besök hos våra vattenvänner.
Shower med definer, sjölejon och späckhuggare var väldigt uppskattade av de yngre deltagarna i gruppen. Luften stod stilla inne på området och stundtals var värme nästan outhärdlig, men we´ve been there, done that.
Bilder kommer, och jag lovar att de bättre förklarar allt fantastiskt vi såg. Syster, jag har en kanonbild på en späckhuggare som jag ska skicka till dig!
Eftersom avstånden här är enorma och tid för middagskokning inte fanns, stannade vi på vägen och köpte pizza som vi sedan avnjöt runt poolen! Great!
Nu har familjen H, den ena av två, packat ihop alla grejjer vi hade med oss när vi kom och alla inköp (phu!) och i morgon börjar vi resan tillbaka till norden.
Hörs en annan dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar