Äntligen måndag...

Första dagen på jobbet efter nästan tre veckors ledighet, suck!
Jag ska förvisso bara jobba två veckor innan jag ska vara ledig igen, men eftersom jag är nästan ensam på jobbet nu känns två veckor rätt drygt. Och som om det inte vore nog så skriver alla tidningar om det fantastiska vädret som ska komma till helgen, jag undrar hur många som kommer att "vabba" på torsdag och fredag.

Hur som helst, dagen var kanon (!?), ägnade en timme åt att gå igenom alla mail som droppat in, tre kvart att surra med en kollega om Miami, fikade en halvtimme och använde sista tiden innan lunch till några arbetsrelaterade uppgifter.

Lunch på innergården i solen och sedan några effektiva minuter innan det var dags att gå hem.

Ska det fortsätta i det här tempot kommer jag nog att överleva.

Fick en hälsning från Miami nu ikväll om "näst sista dagen på beachen" och kände ett stygn av avundsjuka.

Min kväll tillbringades med lilla M i knät som efter middagen helnöjd med sina nya crocs sprang runt som en uppskruvad Duracell kanin innan hon fick tvärstopp och flög med pannan före in i dörrkarmen. AJ!

En halv golfboll framträdde efter ca 60 sekunderovanför ögat och en svag blåning skymtades under ögat och paniken steg i mig.
Efter trettio (!) minuter i telefonkö frågade sköterskan på sjukvårdsupplysningen om hon fallit med sin egen tyngd in i kanten eller om det kunde vara så att någon kanske knuffat henne ?

Jag kan inte förklara hur många tankar som flög genom huvudet, trodde hon kanske att jag avsiktligt hade gjort henne illa?

Hur som helst, efter en stund hade fröken M lugnat ner sig och provade om man kunde balansera på soffkanten, jag tror ungen är spritt språngande galen!!!

Kontentan av allt surr blev i alla fall för mig, att jag aldrig kommer att lämna henne någon fler gång om vi åker på semester. Om hon ska göra sig illa vill jag i alla fall få vara där och trösta henne!

Så nu googlar jag fritt på semesterorter lämpliga för barn!

Förslag?